Tropea visade sig vara en riktig liten pärla och en riktigt positiv överraskning som avslutning på Italienresan. Dagen efter skulle vi anlända till Malta, vårt nya hemland.

Efter tältuppsättning och svalkande dopp i havet gav vi oss iväg för att äta middag. Det visade sig dock att det inte fanns några restauranger som fortfarande hade öppet vid 21-tiden nere vid stranden utan allt som var öppet låg uppe på klipporna i gamla stan. Eftersom jag har ME och var ganska sliten efter att ha sovit i bilen natten innan bestämde vi att Tomas, Rasmus och Kasper skulle ta trapporna upp till en restaurang vi såg nerifrån, medan Lukas och jag väntade där nere på rapport ifall det var värt alla trapporna eller inte.

Trapporna till gamla stan

Tomas, Rasmus och Kasper tog trapporna upp till den restaurang vi sett nerifrån. (mobilbild)

Efter en stund ringde Tomas och berättade att den restaurangen inte var något att ha men om man fortsatte alla trapporna uppåt så kom man upp till gamla stan som var full av restauranger, kvällsöppna butiker, glassbarer och folkmyller. Problemet var att Tomas knappt orkade alla trapporna och att jag omöjligt skulle klara av dem. Kanske kunde Lukas och jag ta en taxi?

Precis när vi diskuterar stannar några andra turister, som också stod där nere, ett litet turisttåg. Jag slänger mobilen i handväskan och frågar chauffören om han kör upp och det gjorde han! Och inte kostade det något alls – hurra! Vilket flyt! Lukas och jag åkte hela vägen upp och mötte Tomas och de andra som satt på en glassbar och väntade.

Vi strosade runt en stund. Överallt sålde de enorma rödlökar som Tropea tydligen ska vara känt för, cipolla rossa di Tropea, samt kalabrisk lakrits, som ska vara en av de finaste i världen.

Butik i Tropea

Överallt såldes röd lök, Cipolla rossa. Tropea är känd för sin milda röda lök som är perfekt i marmelader och sallader. Här såldes även lakrits från Kalabrien, som sägs ha världens finaste lakritsrötter.

Eftersom vi hade så fullastad bil och skulle färdas lite till köpte vi ingen lök. Däremot köpte jag en plåtask lakrits från Amarelli, som vi faktiskt tänkt sälja i vår Candy Caravan innan vi bestämde oss för att flytta till Malta. Jag valde en variant i röd plåtburk med ren lakrits i Spezzatina-bitar. De säljs även i Sverige i Amarellis webbutik ifall någon vill prova.

Vi valde en restaurang som heter La Forgia och inledde med att beställa in en tallrik antipasti med lokala smaker.

Kalabrisk tallrik

Kalabriska smaker (och ja, vi hann smaka lite innan jag tog fotot) med marinerad rödlök, och massa annat gott! Till det en birra grande (stor öl)

Den kalabriska antipastin var urgod och vi hade stora förväntningar på resten av maten. Tyvärr var den ganska tråkig. Jag beställde Gnocchi med tomatsås och ost och fick in något som påminde om Findus pastaringar i tomatsås som jag ibland köpte i glasburk när jag nyligen flyttat hemifrån. Rasmus beställde en bolognese och fick precis samma intetsägande smak på tomatsås. Men vi blev mätta och var så nöjda över att vi funnit en ny pärla att återkomma till! Och antipasti-tallriken gjorde hela restaurangbesöket väl värt.

Nästa morgon packade vi ihop snabbt och för att ge oss vidare mot Villa San Giovanni, varifrån färjan över Messinasundet avgår.

/Linda