Motorvägar på Sicilien är långt ifrån den motorvägstandard man möter i Tyskland och stora delar av Italien. Mycket långt ifrån. Det är stora gropar överallt, vägen går i vågor och asfalten är bara provisoriskt lagad här och var. Bilens stötdämpare och våra ryggar får verkligen känna på verkligheten här! Vägarna är många gånger på tok för smala för att vi ska våga köra i motorvägsfart här. I många tunnlar saknas luftintag/utsug och vägrenen är obefintlig i många av dem. Att det är vägarbete bekommer inte sicilianarna något, de kör på i samma hastighet oavsett. Det är inte heller några förvarningar om vägarbeten så som vi sett på fastlandet.

Vägarbete på Sicilien

Rätt som det är dyker det upp ett vägarbete, helt utan förvarning. Tur att det inte var så mycket trafik att båda filerna användes. Hur det ser ut på vardagar vågar jag inte ens tänka på…

Det var ett annorlunda landskap som mötte oss och tankarna for inte helt förvånande till Spaghettivästern. Fast vid lite googlande visade det sig att filmer som Den gode, den onde, den fule med Clintan i huvudrollen var inspelad i Spanien och bara studion i Italien användes. Vi trodde alla att ordet spaghettivästern kom ur att de var inspelade i Italien, men det har tydligen med själva produktionen att göra.

Etna - vilken mäktig syn

Plötsligt dyker vulkanen Etna upp. Det är en mäktig syn som inte görs rättvisa av bilden. Det är alltså inte det mörka utan det bakom som sträcker sig långt upp bland molnen.

Ungefär där provinserna Messina och Catania möts får vi syn på Etna första gången. Det är ingen liten vulkan! 3 330 möh så där ligger Kebenekaise i lä! Etna är Europas mest aktiva och högsta fastlandsvulkan och just Etna var en av de saker jag sett fram emot allra mest att se längst vår resväg. Ifrån Malta arrangeras det exkursioner till Etna och om ni inte vet vad ni ska ge mig i present någon gång så… *blink*

Det finns några webbkameror riktade mot Etna här, ifall ni är nyfikna. Där kan man även klicka sig vidare mot andra spännande sidor, som t.ex. webbkamera mot Stromboli, det finns en sida med nyliga jordskalv i regionen etc. men glöm inte att komma tillbaka till bloggen sen!

Etna sett från betalstationen

Vägen passerar mellan Etna och havet och fortsätter ner mot Catania, som mer än väl känner av Etnas existens.

Catania är en av Italiens största städer och har blivit förstört vid ett flertal tillfällen, både av vulkanutbrott och jordbävningar. Men man har återuppbyggt staden om och om igen. Under renässansen var det en av Italiens viktigaste kulturella och politiska center och då marken omkring Etna är väldigt bördig finns här stora vinodlingar. Listan över historiska byggnader och romerska lämningar är lång och när vi bott in oss på Malta ett tag kommer vi definitivt att göra ett längre besök i Catania.

Betalstation som inte är i bruk. Sicilien

Det är mycket som inte är färdigt, eller stängt, längst vägarna på Sicilien. Här är en betalstation som inte är i bruk.

En ganska underlig grej med de sicilianska vägarna är att de motorvägsavsnitt som de tar betalt för är i uruselt skick, medan gratisavsnitten är desto bättre. Efter ett tag på icke-betal-motorväg kom vi till skyltar om Telepass etc. men döm om vår förvåning när det var helt nedstängt! Det var bara att rulla igenom. I min vägatlas från 2010, Motormännens klassiska röda, är ett motorvägsavsnitt med start vid Rosolini markerat som att motorvägen byggs. Detta är alltså från 2010. Nu är det 2017 och man har inte kommit en meter längre men det ser åtminstone ut som att man håller på att jobbar här nu. Om det är för att området är fattigt eller om det handlar om maffian, som sällan verkar för lokalbefolkningens bästa, låter jag vara osagt.

Motorvägsbygge vid Rosolini

Vid avfarten till Rosolini stod det skyltat om att alla måste köra av vid den avfarten. Motorvägen tog slut och trots att en ganska lång sträcka var markerad i min vägatlas från 2010 verkade man precis ha börjat jobba med vägavsnittet.

Maffian har tidigare haft väldigt starkt fäste på Sicilien men är idag inte lika våldsamma och aktiva utåt som förr. Kanske återkommer jag med ett eget avsnitt om den sicilianska Cosa Nostra.

Bumpy roads

Strax efter att vi lämnat avfarten vid Rosolini stod det skyltat om dålig väg. Vi körde jätteförsiktigt och skrattade lite åt att det inte var så illa, och sen när det dåliga partiet verkade vara över ökade vi hastigheten igen. Det skulle vi inte gjort! Fy! T.o.m. Sherlock sa ifrån! Det var inte vid skyltarna vägen var dålig. Det var 200 meter längre fram!

Som jag skrev tidigare är vägkvaliteten urusel på sina ställen. Många gånger går vägen i vågor. När man kör på en bro slår det emot väldigt, gissningsvis för att vägen sjunkit lite men inte bron. På ett ställe var det skyltat om att vägen var dålig men det var inte värre än på andra ställen tyckte vi. Sen när vägen blev jämnare igen ökade vi farten lite grand. Då råkade vi ut för de värsta gupp och gropar jag någonsin varit med om. Alla i bilen flög och Sherlock klagade högljutt i sin bur. Det var enda gången de klagade under hela resan.

När vi väl kom fram till Pozzallo var det ungefär två timmar kvar till incheckning på färjan så vi körde och letade upp en butik och köpte dricka och lite att äta, samt vattenmelon till marsvinen, innan vi körde och ställde oss vid hamnen.

Om färjan till Malta skriver jag i ett eget inlägg.

/Linda