Strax söder om Rom ligger Neapel och berget Vesuvius. Att vara så här nära Pompeji men inte ha möjlighet att stanna var frustrerande. Vi har ju marsvinen med oss i bilen och kan inte lämna den alla samtidigt och även då bara i korta stunder, innan den blir för varm. Istället fick vi läsa på och berätta för Kasper om de spännande historierna om livet vid bergets fot och den ödesdigra dagen år 79 e.Kr.

Vesuvius utbrott 1631

En gravyr över det stora utbrottet 1631, av G. Battista Passaro. Gravyren visar samma typ av pyroklastiskt moln som ödelade Pompeji, Herculaneum och andra städer vid utbrottet 79 e.Kr

Strax söder om Neapel, vid Salerno där Sorrentohalvöns södra kust möter resten av Italien, hoppades vi kunna få en skymt av Medelhavet för första gången på vår resa. Vi har ju följt Apenninernas västliga sluttningar på vår resa. Tyvärr gick motorvägen inte tillräckligt nära så det blev ingen skymt av havet den gången. Hade vi inte haft marsvinen i bilen hade vi säkerligen kört en tur ut på Sorrentohalvön för att uppleva den bergiga Amalfikusten med sina klättrande städer och kanske stannat och ätit lunch där någonstans. Nu blev det inte så utan ytterligare en bit av Italien som läggs till min bucket list.

Söder om Neapel blir motorvägen gratis att färdas på, trots det håller den för det mesta hög kvalitet. Dock märks det tydligt att vi kör i södra Italien för det visas inte alls samma hänsyn till andra trafikanter här. Trafikregler och hastighetsbegränsningar ses bara som rekommendationer, speciellt lastbilschaufförer kör som idioter rent ut sagt, och det gäller att vara vaksam. Rätt som det är sätter en lastbilschaufför på sin blinkers och sekunden senare byter han fil, utan att ta hänsyn till om det kommer någon annan bakom i högre hastighet i den filen. Skyltar som visar att det är omkörningsförbud för tunga fordon ignoreras oftast och därför kan det plötsligt bli nästan tvärstopp från 130 km/h för att en lastbilschaffis för för sig att köra om en annan lastbil i kraftig uppförsbacke. Det råder stoppförbud på de italienska motorvägarna men trots det står det lastbilar parkerade på varenda liten ficka. Hur det ser ut när de kör ut ifrån en sådan kort ficka och snabbt ska ta sig upp i högre hastigheter vågar jag inte ens tänka på.

När det är vägarbete och tillfälliga hastighetsbegränsningar kör sällan någon långsammare än 80 km/h oavsett om det står 60, 40 eller 30 km/h på skylten och vägarbetare är ute och jobbar på vägen. Jag undrar hur många vägarbetare som får sätta livet till…

Vid Lagonegro svängde vi av från motorvägen för att köra lite utmed kusten istället och vi nådde kusten vid Praia A Mare precis där provinsen Kalabrien börjar. Kalabrien är själva främre fotdelen av den Italienska stöveln och allra längst ut på tåspetsen ligger Reggio di Calabria som är Kalabriens huvudort.

Vi följde fotens ovansida efter jakt på lämplig camping att sova på över natten. Eftersom vi har marsvinen med oss är antalet tillgängliga rum ganska litet. Tyvärr ligger många av kustens campingar precis i närheten av järnvägen och dem valde vi bort. Vi passerade orter med namn som Longobardi som genast får en att fundera över uppkomsten och kopplingen till longobarder/langobarder som ju inte, vad vi känner till, rörde sig så långt söderut.

Ett stopp längst Italiens kust i provinsen Cosenza

Ett stopp längst Italiens kust i provinsen Cosenza

Någonstans längst kusten chansade vi och körde in på en liten camping som låg fint, dock var toaletterna så äckliga att vi valde att köra vidare. I Zambrone chansade vi återigen och svängde in på en camping. Det var små smala och väldigt branta serpentinvägar ner till något som vi inte kunde avgöra om det överhuvudtaget bodde några turister där eftersom det mest liknade de spontana husvagnsparker som tiggare i Sverige ibland bosätter sig i. Vi tackade för oss och tog sats för att köra hela den brant vägen upp igen. Vet inte hur många gånger vi har varit glada över bilens fyrhjulsdrift!

Vi bestämde oss för att ta sikte på Tropea, som jag hört talas om tidigare och som ska ha flera campingar. Jag googlade fram Marina del Convento och vi bestämde oss för att testa den. Vi passerade en annan camping som vi bestämde oss för att ha som backup. Vi fick plats nere vid havet under gröna solskyddsnät på den charmigaste camping jag någonsin besökt.

Bilen i Tropea

Klockan var runt 20:00 när vi checkat in så vi körde snabbvarianten på tältuppsättning.

 

Snabb tältuppsättning

Det skulle vara fint väder så vi satte upp tältet så enkelt det gick, vi skulle ju packa ihop snabbt nästa morgon.

 

Stranden

Vattnet var klart och precis lagom varmt för att svalka av oss utan att kännas kallt.

Så fort tältet var uppe tog vi oss ett svalkande dopp i havet direkt nedanför och sen gick vi iväg för att äta middag. Om vår kväll i mysiga Tropea fortsätter jag i nästa inlägg.

/Linda