Fredagen den 16/6 2017 är dagen vi lämnade Sverige för att flytta till ett nytt land. Själva lägenheten lämnade vi redan dagen innan, på torsdagen. Eftersom vi hade besiktning av lägenheten så tidigt på dagen behövde städfirman komma och städa lägenheten redan då. Därför spenderade vi i huvudsak dagen och natten hos Tove och Stina, släktingar på Tomas sida.

Lukas hade skolavslutning mellan kl. 10-14 så Tomas körde honom till skolan på väg till lägenhetsbesiktningen kl. 10.00. Besiktningen gick bra, fördelen med vår städfirma var att de var med på besiktningen och beredda att åtgärda direkt om det blev nedslag på städningen, men det var inga problem. Jag kan varmt rekommendera dem!

Ingen bor här

Ingen bor här! Tack, snälla brevbäraren för att du inte lägger post i vårt brevinkast 🙂

De som tar över vår lägenhet ska inte flytta in förrän till månadsskiftet men vi lät dem få nycklarna redan nu så får de göra som de vill. Sen fick de en stor låda med MegaBloks som en oseriös köpare på Facebook inte kom och hämtade. Av allt det vi sålt har vi egentligen bara råkat ut för två st. som inte varit seriösa och fullföljt sina åtaganden. En på Tradera, som visade sig vara under 18 år, och den här tjejen på Facebook. Sen har jag råkat ut för en som ville köpa vår säng för 1/4 av priset och som därefter har skrivit till mig på nätterna och velat prata. Vi skulle sälja en skrivbordsstol i sista minuten och då var det samma man som ville köpa den, fast för bara 60 kr. Jag ville ha 100 kr, men det var ingen som köpte den och jag gav hellre bort stolen än sålde den till honom. Så den blev bortskänkt.

Ostringar

Mina favoritsnacks! Köpte med mig en påse att öppna vid ett mycket speciellt tillfälle eller möjligtvis ett mycket desperat tillfälle…

På torsdagen var det strålande sol men hela fredagen öste regnet ner. Tomas och jag var iväg till återvinningen samt på några kortare ärenden. Köpte bl.a. en lastrem att fästa marsvinsburarna med så att de inte skulle fara fram på de som sitter i mittenraden i bilen. Vi var också inne på Ica och köpte en påse av mina favoritsnacks, Ostringar med italiensk ost från OLW, samt lite resesnacks. När jag var liten var det en grej att köpa billigt godis på färjan, numera är det dyrare på färjan, så vi köper alltid resegodis och lite kex att ha med oss. Det var lite roligt, för när Tomas och jag gick in på Ica pratade vi om matjessill och att vi missar den och sen visar det sig att de har provsmakning på matjessilltårta. Gott och behovet stillat för ett tag!

Vid 14-tiden stuvade vi om och packade in allt i bilen en andra gång, eftersom vi dels använt våra sovtäcken, två av luftmadrasserna och lite kläder m.m. hos Tove och Stina samt behövde säkra marsvinsburarna. Allt medan regnet öste ner… Jag kände mig ganska mosig efter gårdagens migränanfall, som var ett av de två värsta sen jag fick migrän för 18 år sen och ganska blöt på ryggen.

Vi kom iväg en timme och 45 minuter senare än beräknat men med tanke på hur jag mådde och att det är jag som är packmästaren i familjen (numera med lite konkurrens av Lukas, har jag märkt). Hos min syster i Lund väntade mamma och mina två yngre bröder utöver syster och hennes två döttrar. Där blev det kramkalas och thaimat innan vi körde vidare mot Trelleborg.

TT-lines incheckning

Dags för incheckning på MS Robin Hood. Senast kl. 21.00 skulle man checka in.

I Trelleborg var kön till incheckningen inte särskilt lång och vi trodde att vi skulle stå och vänta i vår anvisade lane ett bra tag innan man fick köra ombord. Det brukar vara så. Men det visade sig att på MS Robin Hood finns det ett däck under vattennivån som det finns en ramp ner till och en ramp upp från och där bilar och lastbilar står i rader som de måste antingen backa in till eller backa ut från. Hela den här proceduren tar så klart en massa tid.

På väg ombord

På väg till nedersta däck. Vi fick platsen längst fram till vänster direkt bredvid rampen. Jättebra för marsvinen!

När vi parkerat och kommit ur bilen var det dags att gå upp. 5 våningar i en brant trappa. Den var tuff även för den utan ME kan jag lova! Väl uppe köpte Tomas och jag till tre pullmanchair-platser. Vi hade bokat via Stena Line och där kunde man bara boka hytt. Dock visade det sig att hytten vi bokat hade en soffa som var alldeles lagom för Kasper så vi hade köpt en stolsplats helt i onödan. Lukas som har ryggproblem och Tomas, som ska köra hela vägen, fick de två bäddarna i hytten.

Kasper, min sötis, trodde att pullmansalongen var en biograf och ville först sova där för att kunna titta på film. Till hans försvar ska sägas att det fanns en TV längst fram i salongen. När han förstod att så inte var fallet ville han hellre sova i soffan i hytten.

Lukas och Tomas gick och la sig ganska omgående. Först skålade vi i lite Cactus/Lime-cider som Sverigeavsked eftersom Tomas och jag drack den ofta när vi nyss hade träffats. Rasmus, Kasper och jag gick till butiken för att köpa lite dricka eftersom vi inte hann det före avfärd. Ett 6-pack vanligt vatten kostade €6 – helt hutlöst! Dessutom smakade det saltvatten!

Dyrt på båten

På båten var all dricka svindyr! En barnportion mat kostade som en 33 cl läsk eller öl.

Det fanns inga styck-förpackningar i butiken utan bara hela flak av all läsk och öl och något sådant finns det inte plats för i vår bil. Vattnet var verkligen helt odrickbart så vi gick och satte oss i restaurangen och köpte lite dricka där istället. Lika sjukt dyrt var det, € 3.60 kostade en liten öl och € 3.30 kostade en liten Coca Cola.

När det var dags att sova bäddade vi ner Kasper i soffan och sen gick jag och Rasmus till pullmansalongen. Nu bara måste jag klaga lite (eller ganska mycket) för fåtöljerna var sjukt obekväma, armstöden var vassa och hårda så man kunde inte luta benen mot dem utan var tvungen att sitta i vanlig sittställning. Lagom tills jag lyckas somna kommer ett svenskt pensionärspar in som överhuvudtaget inte alls förstod det där med att viska. Inte nog med det, de hade dessutom massor att diskutera. När de väl tystnade märktes det att de inte stängt dörren, som stod och slog i takt med vågorna. Förmodligen satt hela salongen och väntade på att de, eller någon annan, skulle orka gå upp och stänga den. Till slut reste sig Rasmus upp och stängde den.

Det var två stycken som snarkade i otakt hela natten igenom och som väckte både mig och Rasmus konstant. Stolarna var också så obekväma att jag vaknade av dem och sov faktiskt direkt på golvet större del av natten för att det var ”bekvämare”. Kallt var det också och den filt jag hade räckte inte utan jag var tvungen att ta på mig min jacka. När klockan var 05.00 var det väckning och vi gick bort till hytten och duschade och gjorde oss i ordning.

Marsvinen hade klarat natten bra och det hade varit lugn sjö. Vi var näst sista bil att köra av och fick alltså först backa in i rätt läge för att kunna köra upp för rampen. Vi körde direkt till en mack och köpte kaffe och drickbar dricka innan vi påbörjade vår resa söderut på allvar.

Första stoppet gjorde vi på rastplats Köckern West, som ligger längst A9 strax före Halle och Leipzig. Här tankade vi fullt och åt frukost: Levain från min systers och hennes mans surdegsbageri i Lund, med jordnötssmör, jordgubbssylt och renost på tub (fast inte på samma macka!) och chokladcroissanter. Vi fick med en presentkaka också i vår kasse från bageriet. Tack syster!

Nästa stop gjorde vi i en liten by utmed A9 strax söder om Nürnberg. Där fanns det trevligaste McDonalds-restaurangen jag någonsin besökt med en stor uteplats med rottingmöbler och stora loungesoffor. I cafédelen hade de en jättegod Käsekuchen som jag intog tillsammans med en stor Latte Macchiato. Rasmus passade på att sova i bilen så vi köpte med en glass till honom. När man är på resa är McDonalds och Burger King bra alternativ kostnadsmässigt för en familj på fem personer, om man jämför med många andra ställen. Ofta serverar de smörgåsar och annat så det måste inte vara just hamburgare heller.

Kasper och drakarna

Kasper och drakarna – ny bok av Linda Brattström. Nja, inte riktigt men det är en bra titel. Här pausar vi och äter på trevligaste McDonalds ever!

Vi körde sen vidare till vårt favoritstopp som vi alltid stannar på när vi kör söderut – raststätte Irschenberg. Det ligger precis före Rosenheim när man passerat München och kör längst Alperna. Oavsett om man ska mot Salzburg och ner längst A10 och Tauern eller, som vi, mot Innsbruck och Brennerpasset passerar man Irschenberg.

Utsikt mot Alperna

Utsikt mot Alperna. varje gång vi passerar här tar jag ett foto på denna utsikt över ängar och alper. Det är lite speciellt när man närmar sig de mäktiga bergen på riktigt.

 

Kasper kikar

Kasper beundrar utsikten med kikare. Det här fotot är taget vid vårt stammisbord.

Jag tycker att det är så vackert här och jag konstaterade under nedresan att en sak jag kommer att sakna på Malta är kor. Jag tycker om att titta på kor, de ser så fridfulla ut när de går och betar. När jag var liten bodde vi granne med en kohage och jag tyckte om att gå och hälsa på korna (och så gillade jag deras saltsten men säg inget till min mamma!) och klappa kalvarna. Tomas och mitt första hus och också granne med en kohage och det var så rogivande att se dem strosa runt och beta i solnedgången. Att några av dem gärna rymde in i vår trädgård så vi fick jaga antingen bonde eller kor och kalvar var och varannan morgon när vi skulle till jobbet är en annan historia 😉

Fjantiga familjen

Fjantiga familjen spexar loss. Man kan ana utsikten i fönstren…

När vi kom till Irschenberg var klockan runt 17 så vi åt middag där innan vi fortsatte ner mot Innsbruck och Brennerpasset. Marsvinen har klarat hela resan jättebra. Inför avresan köpte jag en 20 000 mAh-powerbank och tre usb-fläktar just med tanke på marsvinen och den ena fläkten har vi haft igång en del men i övrigt har det räckt med den vanliga luftkonditioneringen i bilen. Vi har ju minibuss och det finns luftkonditionering i taket på den, en stor skillnad mot vad vi haft när vi haft vanlig personbil.

Tomas kände sig fortfarande pigg så vi bestämde oss för att försöka köra hela vägen ner till Lazise. Hela vägen genom Alperna var jättevacker, berg inger en mäktig känsla och floderna som rinner från bergen har ofta turkost strömmande vatten. Jag älskar verkligen den här delen av resan! Det är inte alls samma antal tunnlar lägst Brennermotorvägen, och framför allt inga långa. Däremot passerar man Europabrücke, som en gång var Europas högsta bro, numera näst högsta, med 192 m mellan vägbana och mark. Såg en skylt att de har bungy jump från bron… € 169 kostar det. Nån som vågar? Inte jag! *Hua*

Mörkret förr strax efter att vi passerat Bolzano, eller Bozen som det också heter och som det står på vägskyltarna. I Italien betalar man för att köra på motorvägar och i samband med att Brennermotorvägen, som har en särskild avgift, vilket är  € 10 i år, tar slut kör man på italiensk motorväg. Man får då en biljett som man sen lämnar ifrån sig i samband med att man tar av från motorvägen för att visa hur långt man kört på den avgiftsbelagda vägen. Vi körde motorväg fram till avfarten som heter Garda Süd och den sträckan kostade € 15.30.

Vi hade lite problem att hitta rätt avfart i första rondellen men efter lite letande kom vi fram till Lazise och camping Spaggia d’Oro. Äntligen framme!

Och tack, min fina make som tog oss säkert ner hela vägen hit. Älskar dig!

/Linda