Torsdagen inleddes med att klockan ringde redan kl 5:30 eftersom städfirman skulle komma kl. 8.00 och då skulle hela lägenheten vara tömd. Tomas har gått in i sitt kör-mode och visualiserar vägen och tar det mentalt lugnt, sover mycket och förbereder sig på att köra långt så Rasmus och jag stannade uppe och packade och fixade till kl. var över ett på natten. Gissa om jag var trött och sliten. Tur jag går på adrenalin för ME och flytt är inte kompatibla med varann annars.

Ju närmre klockan närmade sig 8:00 desto mer steg stressnivån och mycket riktigt hade vi inte hunnit tömma lägenheten när det började välla in städare och städerskor. Vid 07:30 insåg jag det omöjliga och ställde ut våra saker som skulle med på vår våning och sånt som skulle slängas i trappan uppåt. På så sätt var det mesta ändå tömt men jag kände mig ändå väldigt stressad över att allt inte var klart till kl. 8:00 när de kom. Killarna bar ner sakerna till bilen och jag packade och stuvade. Som tur var var det strålande sol så det gick bra att ställa ut allt så. Tyvärr var det en del jag inte fick plats med som fick åka till återvinningen. Bl.a. min jättestora fina sjögräskruka och vår stora pastakastrull. En säck hö fick vi också slänga. Kasper var sjuk och stannade hemma fram till skolavslutningen, mestadels väntande i bilen medan jag packade. Han skulle sjunga en hel låt, Seasons in the sun, på avslutningen och var väldigt orolig för hur rösten skulle hålla.

Så fort vi packat in körde vi till Tove och Stina, som vi skulle sova hos sista natten. Tomas åkte iväg för att avsluta några saker med föreningen han varit ordförande för och ungefär samtidigt fick jag migrän och upptäckte att all min medicin var i bilen, som Tomas kört iväg med. Efter att väntat ut Tomas ett tag fick jag tillslut ringa tillbaka honom och migränmedicinen. Tyvärr hade jag bara 50 mg och jag brukar ta 75 mg vid första tecknet på anfall. Därför lyckades jag inte stävja det.

Kl. 13:00 började Ringsbergsskolans avslutning på BG’s i strålande sol. Vi hade med picknickfilt och fika med oss och Kaspers framträdande gick jättebra!

Skolavslutning

Varje klass hade ett eget framträdande, utom de yngsta som hade ett gemensamt. Delar av Kaspers klass sjöng och spelade Seasons in the sun. Kasper med turkos t-shirt med blå text.

Under avslutningen, som varande ca 1½ timme, tilltog min migrän mer och mer utan att jag hade möjlighet att lägga mig ner eller ta full dos. Fyllde på med 50 mg men det blev bara värre och värre.

När skolavslutningen var över åkte vi hem till Tove och Stina och jag gick och la mig. Kändes som att jag bara ville hugga av mig huvudet och när jag var uppe och kissade gjorde det så fruktansvärt ont att det kändes som en befrielse att dunka det hårt i det blåa klinkersgolvet. Lät dock bli… Tomas körde iväg och köpte ett paket med 25 mg och först tog jag 75 mg och nån timme senare tog jag 75 mg till, vilket är långt över gränsen för vad som är rekommenderat. Det är en sak att ha svinigt ont när man föder barn och får något positivt ut av det, migrän är en helt annan sak! Ett sånt här anfall har jag inte haft sedan jag var gravid och inte kunde ta min migränmedicin.

Akuten

Jag avslutade kvällen på akuten med migrän från helvetet.

När jag kom in var mitt blodtryck skyhögt och man märkte på personalen att de var oroliga för mig. Själv låg jag bara och blundade och hade så satans ont att tårarna inte slutade rinna fastän jag inte grät. Jag fick komma in till ett rum så fort sköterskorna tagit blodprov, temp och allt sånt där och ganska snart kom en läkaren in och undersökte mig. Jag var säker på att det var migrän men han frågade hundra gånger om hur min huvudvärk kändes. Sen stack han mig på flera ställen i ansiktet och på händer och fötter, jag fick göra en massa gymnastiska övningar med tungan och en massa annat. Tomas sa sen att han kände igen att de undersökte om jag fått en stroke, vilket jag själv inte var ett dugg orolig för eftersom jag kände igen mina symptom, men det var ju bra att de tog det på allvar.

Som jag hoppats på hade de en annan medicin som jag kunde ta trots att jag tagit så hög dos av diklofenak. Att ligga rakt med nacke och ryggrad och samtidigt högt med huvudet hjälpte också till att lugna ner anfallet. Blodtrycket gick också ner i takt med att smärtan avtog och efter några timmar kunde jag lämna akuten, fortfarande med huvudvärk men fullt hanterbar.

På natten sov Tomas i en riktig säng för första gången på länge. Själv har jag vant mig vid luftmadrass och sover hur gott som helst på dem.

/Linda