Sent på lördag kväll kom vi fram till Lazise och hann precis checka in på camping Spaggia d’Oro innan de stängde för natten. Eftersom klockan var så sent, strax efter kl. 23, blev vi anvisade en tillfällig plats att sova på under natten och sen kunde vi välja plats morgonen efter och bara komma upp till receptionen och berätta vilken vi valt. Det lät jättebra och jag sa till Tomas att han kunde köra in. Vilken lättnad!

Jag gick i förväg ner för att leta upp platsen, som låg på första campinggatan efter receptionen, och upptäcker då  att platsen vi fått till mer än två tredjedelar upptas av en stor husbil. Vi fick inte ens plats med bilen… Jag rusar tillbaka upp till receptionen i hopp om att de inte hunnit stänga och hamnar då mitt i en scen. När Tomas skulle köra in dök nämligen en italiensk, mycket upprörd man upp och han ropar nu på italienska och gestikulerar vilt. Tomas förstår inte ett dugg och mannen lyckas inte göra sig förstådd alls, rabblar bara en massa italienska jättesnabbt. Tjejen från receptionen uppfattar situationen och rusar fram med en dekal i handen och trycker fast på rutan, samtidigt som hon försöker lugna ner den fortfarande väldigt upprörda mannen.

Jag hinner inte riktigt förklara att nr. 9 redan är upptagen men lyckas i alla fall signalera till Tomas att inte köra efter den italienska mannen in på campinggatan. När jag och receptionisten väl hunnit dit hade gubben hunnit gå iväg en bit längs gatan och stod och ropade signora efter mig för att jag skulle följa efter. Jag och receptionisten tycker att vi kan ta platsen mittemot som är ledig men den italienska mannen är tydlig med att jag ska följa efter och fortsätter ropa signora efter mig varje gång jag stannar. Till slut lyckas i alla fall receptionisten återigen lugna den italienske mannen och vi får istället platsen mitt emot.

Nu riktar sig istället den italienske mannens upprördhet mot husbilsägarna och han bankar hårt på deras framruta och lagom tills mannen i husbilen hinner öppna går deras larm… Det rabblas massor på italienska och gestikuleras än en gång vilt i takt med fraserna. Ojojoj…

Hade detta utspelat sig i Sverige hade jag känt en stor oro för mannens hjärta men här i Italien tillhör det vanligheterna och det är sällan de är lika arga som de ger sken av. Men vi vågade inte blåsa upp några luftmadrasser och riskera att återigen få upprördheten riktad mot oss så Kasper, Lukas och jag sov i bilen medan Tomas och Rasmus sov utanför bilen på våra sovtäcken och i en fåtölj. Ingen av oss sov något vidare bekvämt men vi var i alla fall framme. Innan vi somnade gick Tomas, Kasper och jag en promenad ner till sjön. Det är en ganska rejäl backe ner till sjön och vi bestämde att vi skulle bo ovanför backen eftersom vi oftare kommer att bada i poolen än i sjön.

karta camping spiaggia oro

På via Sirmione nr. 2 vid Parkering och entré, entrata, sov vi inatt och sen flyttade vi oss till via Verona nr 10 ungefär vid kompassrosen på kartan. Där ska vi bo tills på fredag morgon.

Jag vaknade vid 6-tiden och tog en promenad runt campingens övre del för att leta upp en bra plats som hade skugga, var tillräckligt stor för vårt enorma tält och samtidigt hade nära till både elstolpe och toaletter. När jag kom till plats nr. 10 på via Verona kände jag att jag hittat helt rätt. Alla krav var uppfyllda plus att vi hade både sjöutsikt (om än lite begränsad) och bergsutsikt. Dessutom är det en kort gata som bara leder in till ett fåtal platser så det är inte många som kör här.

Här på Via Verona ska vi bo till på fredag.

Under min promenad hade jag sett ett flertal bilar och ekipage lämna sin plats och köra iväg så därför antog jag att det var ok att köra till den nya platsen. Väcker Lukas och Kasper och lastar in det lilla vi tagit ut under natten och hjälper Tomas backa ut. Längre än så hinner vi inte innan den upprörde italienaren från kvällen innan dyker upp, återigen skrikande och vilt gestikulerande. Tydligen var det 20 minuter kvar tills man fick väsnas. Tomas slår av motorn och Kasper, Lukas och jag går ner och ”passar” vår nya plats. Fem i sju börjar det köra in bilar på området så då går jag upp till receptionen och meddelar vår nya plats och Tomas vågar sig på att starta bilen och köra till den nya platsen.

Sen är det upp med tältet, vilket tar en timme nästan, och fixa i ordning marsvinens burar så att de kunde komma ut ur sina transportburar. När jag skulle ställa in luftmadrasser i det stora sovrummet hittade jag en sovande Kappelur. Så fort alla luftmadrasser var uppblåsta gick resten av familjen och la sig och sov några timmar medan jag möblerade och ställde i ordning samt passade på att ringa min mamma. Hade skickat ett mail inatt innan jag somnade men ville säga hej ”på riktigt” också.

Det är jobbigt att sätta upp tält!

Hela söndagen gick åt att sova ikapp, bada och slappa. Fick migrän på kvällen också men den här gången tog jag full dos direkt och gick och la mig. När Tomas och barnen väckte mig hade de köpt hem några pizzor, bl.a. en riktigt god vegetarisk med massor av grillad aubergine! Drack en kopp kaffe efter maten och då släppte migränen. Hade inte druckit kaffe på hela dagen. Undrar om jag är beroende av kaffe?

/Linda