Idag märkte jag av min ME ganska mycket när jag vaknade men eftersom jag kunde ta det lugnt och mysa med Nils Vader och sen gå upp och dricka kaffe och äta frukost i lugn och ro har jag mått gradvis bättre under eftermiddagen. Det märks att adrenalinpåslaget avtagit och att jag slappnar av här. Det märks också otroligt stor skillnad på hur snabbt jag återhämtar mig i det här klimatet. Hjärndimman har jag inte märkt av alls bortsett från lite i morse, trots att jag glömt att ta min spruta några dagar. Skulle tagit den i fredags men då prioriterade jag att umgås med syskon och mamma och sen vi kom hit har dagarna liksom bara sakta flutit iväg.

Idag har jag suttit i skuggan och slappat och bloggat ikapp fram till 17-tiden då Kasper och jag gick till poolen och badade tills vi blev russin, sen köpte vi varsin glass och sen badade vi lite till. Kasper älskar att åka vattenrutschkana! Nu sitter jag och torkar lite innan vi ska göra oss i ordning och gå in till Lazise och äta på en restaurang som ligger i en vacker trädgård. Vi besökte den förra gången vi var vid Gardasjön och den var riktigt mysig, mycket just för att den ligger i en trädgård till en medeltida hus, med pergolor och grönt överallt.

Middagen igår blev lite misslyckad för det visade sig att vår dubbla kokplatta inte kan användas fullt ut på bara 6 Ampere, som det är här. Så fort vi hade båda plattorna igång gick säkringen, trots att vi kopplat ur allting annat. Och eftersom jag inte fick plats med min stora pastakastrull i flyttlasset var vi tvungna att koka pastan i omgångar i en mindre kastrull, varvat med att vi hade stekjärnet igång på andra plattan och sist pastasåsen. Vilket gjorde att det hann bli ganska sent innan maten var klar.

Så om ni ska bo på Spaggia d’Oro och inte har gasol rekommenderar jag er att välja platserna med 10 Ampere. I övrigt är det ingen skillnad på platserna. Vi har superbra gratis WiFi här och det finns många platser som är lika stora som de lite dyrare som har 10 Ampere.

Idag när Rasmus och jag var själva här på vår veranda hörde jag plötsligt ett krafsande och Rasmus blev alldeles exalterad. Mamma! Det är en stor ödla! Jag tittade och tittade men såg ingen ödla alls. Rasmus blev orolig att den hade krupit under presenningen och vi lyfte och flyttade grejer för att kolla så att den inte var under vårt golv. Vi vill ju gärna inte råka mosa en ödla…

Kroatisk ödla

En liten kroatisk ödla utan svans som jag tog en bild på förra året får fungera som stand-in.

Jag fick aldrig syn på ödlan och killarna har sett flera stycken borta vid gången till herrarnas toaletter men jag ser då aldrig några, hur mycket jag än tittar efter dem. Jag har till och med börjat gå ut andra hållet från damtoaletterna, trots att det inte är närmsta vägen. Men nope… inga ödlor ser jag…

/Linda